Träskmossen

Träskmossen är en högmosse på 4,5 hektar. Området är skyddat med stöd av naturvårdslagen som ett lokalt betydelsefullt område. Mossens mellersta del är så gott som i naturtillstånd och har en tämligen representativ vegetation. Mossen fungerar också som en utmärkt kolsänka och bromsar på så sätt klimatförändringen.

Genom mossen löper ett nätverk av spångade leder på cirka en halv kilometer. Ungefär 250 meter av leden är tillgänglighetsanpassad, så du kan också utforska naturen med rullstol och barnvagn. Längs den tillgängliga rutten finns också informationstavlor som berättar om områdets historia och arter.

För att skydda mossens ömtåliga natur, önskar vi att du rör dig främst längs spångar och befintliga stigar. Du kan dock avvika från leden och plocka vilda bär och svampar som växer på mossen, men du får inte plocka växter eller växtdelar i naturskyddsområdet. Enligt skyddsbestämmelserna är det inte tillåtet att rasta hundar på området. Promenader med andra husdjur och cykling i området rekommenderas inte.

För cirka 7000 år sedan vid tiden för Litorinahavet (nuvarande Östersjön), då klimatet var varmare än i dag, var Träskmossen en grund havsvik. Försumpningen av området började när havsviken till följd av landhöjningen snördes av från havet och blev en sjö, som sedan delvis växte igen. Senare bredde myren ut sig i och med att den omgivande skogsmarken försumpades. En gång i tiden har den täckt bland annat den plats där bollplanen Sahara nu ligger.

Träskmossen är en myr i naturtillstånd vars dominerande trädslag är martall. I fältskiktet växer flera olika risarter, bland annat odon, getpors, tranbär, ljung och rosling. Av växter med örtstam hittar du på området hjortron, tuvdun och två sileshårsarter som fångar insekter: rundsileshår och småsileshår.

Enligt områdets skyddsbestämmelser är det förbjudet att rasta hundar på området. Naturen på mossen är mycket känslig. Hundars urin och avföring fungerar som gödsel och kan ha en negativ inverkan på mossens vegetation.

Skyddsbeslutet för området gjordes år 1988 då terrängcykling inte var lika populärt som det är idag. Då fanns det inte heller orsak att inkludera ett förbud mot cykling i områdets skyddsbestämmelser. Eftersom cykling kan skada terrängen eller ha en negativ inverkan på vegetationen, bör man undvika detta på området.

Enligt områdets skyddsbestämmelser är följande verksamheter förbjudna:

• Orsakande av skada eller ändrande av jordmånen, avlägsnande av jord.
• Dikning, torvuttag och annan verksamhet som förändrar vattenhushållningen.
• Plocka eller skada växter och växtdelar (med undantag för bär och svampar).
• Jakt, att störa djur eller skada fågelbon.
• Uppföra byggnader, anläggningar eller nya vägar (förutom sådana som nämns i områdets skötsel- och användingsplan).
• Röra sig med motorfordon. 
• Rasta hundar.
• Tältning och annan camping.
• All annan verksamhet som kan förändra landskapsbilden eller ha en negativ inverkan på områdets växtlighet eller djurliv.